I ungefär 4 veckor nu har Funny vilat på grund av en skada i vänster framben. Hon har en inflammaiton i kotsenskidan tror jag att det hette. Bland det första veterinären sa var att det kommer behövas minst 2,5 månad för skadan att bli bra. Men samtidigt så vet vi inte om hon ens kommer bli bra. Vilket gör otroligt ont att inte veta.

Jag saknar våra galna uteritter där vi kunde göra nästan vad som helst för att vi litade på varandra. 

Hennes galna skutt och hopp när hon visste att hon skulle få galoppera. 

Saknar när hon äntligen slappnar av och går fint på trimmpassen. Saknar att hoppa knäppisen och känslan när allting faktiskt stämmer i hoppningen. 

Jag saknar att sitta på hennes rygg. 

 

Just nu får hon gå på promenader mellan 5-10 minuter på hårt underlag. Annars får hon bara stå i liten hage och i box. 

Första veckan tyckte hon nog att det var skönt att vila och bara bli ompysslad men det senaste har hon blivit väldigt rastlös vilket man verkligen kan förstå. 

Det är så jobbigt att se henne så, hon är den mest livsgladaste varelse jag träffat och det gör ont att se när hon inte får göra det hon älskar. 

 

Men så länge hon kommer bli bra så får det ta så lång tid det vill, bara hon blir bra. 

Om en vecka ska hon på återbesök till Ale och då hoppas jag att vi får veta mer!